Vanliga sjukdomar hos svensk lapphund

Svensk lapphund är överlag en väldigt frisk och sund ras med god hälsa. Den svenska lapphunden är inte känd för några särskilda sjukdomar och i en hälsoenkät från 2012 utskickad av Svenska Kennelklubben sågs inte heller någonting alarmerande gällande svensk lapphunds hälsa. Därför är läget sådant att du inte behöver vara speciellt aktsam för någon särskild sjukdom. De två sjukdomar som främst bör tas upp för rasen är höftledsdysplasi och Progressiv Retinal Atrofi.

Kända sjukdomar för svensk lapphund

  • Höftledsdysplasi: Denna sjukdom drabbar alltså hundens höftled och beror på att den utvecklas fel under hundens uppväxt. Höftledsdysplasi kan först bedömas via en röntgenundersökning när hundens skelett har mognat vilket i sin tur gör att det är svårt att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede. HD är polygent ärftligt. Svenska lapphundar som lider av höftledsdysplasi får inte användas för avel enligt både djurskyddslagen i Sverige och avelsrestriktionerna.
  • Progressiv Retinal Atrofi: Även prcd-PRA – får en svensk lapphund denna ögonsjukdom börjar den utveckla ett sämre mörkerseende till en början vilket sedan också försämrar synen i dagsljus. Sjukdomen leder till sist till att hunden blir blind. Detta är en ärftlig ögonsjukdom som inte kan botas i dagsläget. Det är dock möjligt att upptäcka sjukdomen genom en så kallad ögonlysning som görs hos en veterinär innan den bryter ut helt. För att en svensk lapphund ska få användas för avel måste den vara helt frisk.

Tidigare kända sjukdomar för svensk lapphund

Sjukdomarna nedan är sådana som har varit kända inom rasen svensk lapphund tidigare – men numera finns det inte några rapporterade fall sedan 20 år tillbaka i tiden. Därför bedöms dessa sjukdomar som mer eller mindre obefintliga inom rasen svensk lapphund i dag. Även om det handlar om två väldigt ovanliga sjukdomar kan det vara bra att veta om – i synnerhet för en uppfödare.

  • Juvenil Neuronal Muskelatrofi (JNM): Denna sjukdom har enbart funnits inom rasen svensk lapphund – i alla fall dokumenterad. Det var under 1970-talet som det genomfördes olika testparningar för att undersöka vilka hundar som var anlagsbärare till sjukdomen. Tack vare detta arbete har frekvensen av JNM bland svenska lapphundar minskat så pass mycket att sjukdomen i dag kan räknas som obefintlig. Denna sjukdom gjorde att musklerna hos valpar förtvinade innan valparna blivit åtta veckor gamla.
  • Pompes sjukdom: Pompes sjukdom är också en ärftlig sådan som nedärvs autosomalt recessivt. Alltså måste båda föräldrarna bära på anlag för Pompes sjukdom för att deras valpar ska kunna drabbas. Detta är en sjukdom som drabbar hundens ämnesomsättning men också glykogenlagringen. Pompes sjukdom är också en lysosomal inlagringssjukdom. Den här sjukdomen brukar vanligtvis bryta ut tidigt och hundar som drabbas blir oftast inte mer än maximalt 1,5 år. Några av symtomen på Pompes sjukdom är magproblem, kräkningar och avmagring. I dag räknas också Pompes sjukdom bland svenska lapphundar som en obefintlig då det inte har rapporterats några nya fall under de senaste åren.